Tre veckor har känts som en evighet... Men nu har solen lyst på Vitberget och välkomnat mig hem?!
Hjärtat är stressat och slår sååå hårt och snabbt! Men glädjen över att vara hemma är så stor!
Och ett stort tack till alla som både besökt mig i Umeå och även sedan jag kommit hem!
Började söndagskvällen med att mamma och pappa bjöd oss på mat! Uppskattat som vanligt och sedan hem till mitt kära hem!
Tack kära Jenny min kära vännernas vän för att du kom till Umeå och besökte mig där! Det värmer så!
Måndagen blev det en lång stund på lassa, provtagning, läkarbesök och extra trombozyter!
Sedan väntade min kära svägerska Marit på oss när vi kom hem! Hon ville bjuda oss på soppa och trevligt och gott på alla vis! Även vackra blommor och goda rättvisa råttor! Prata med varandra det skulle vi nog kunna göra hur länge som helst!
Somnar oftast knäckt vid 8-9 trots att jag äter kortison i stora doser! Lite svårt också att läsa det som för mig är så viktigt, läsa för barnen med denna halva tunga och slut tjej/ kvinna!
Att vara nära mina barn är så viktigt! Så skönt också att se mellan sonen glad och avslappnad istället för tok stressad och rädd!
Gör mig bara lite orolig inför framtiden då läkarna sagt att jag ska dö! Dö ska vi ju alla men inte när man är 35! Jag vill finnas till för min familj! Det är värst!
På tisdag var det läkarbesök på lassa igen så blir det varje dag.
Enda sättet att slippa åka in varje dag är om violteamet kopplas in och de var till oss på tisdagen och om man ska ha hjälp av dem så ska man ha en obotlig sjukdom som man inte kan göra nåt åt!
Känns sådär, men samtidigt tror inte jag att man blir sämre av att ta hjälp av dem!
Det är bättre att se dem som en fördel men samtidigt så var det inte kul när läkaren sa att viol är bra NÄR du blir sämre! Jag ville höra OM du blir sämre!
På aftonen kom rara Sofia hit vår granne och vän! Fina presenter och trevligt att få prata även om ämnena inte var så trevliga hela tiden både för oss och även för våra stackars grannar högre upp på Vitberget!
Vi tänker på er!
Idag har min kära bror och svägerska varit hit och bjudit på lunch och efterrätt och skämt bort oss!
Snälla brorsan har även hjälpt oss i källaren så vi kanske får klart snart!
Sedan lassa även idag och snart kommer min kära syster hit!
Det känns trevligt med all omtanke och kärlek vi får! Ni är toppen allihop!
Härligt att läsa att du är hemma men i övrigt vill man bara blunda för allt det hemska du går igenom, och din familj förstås. Vore kul o trevligt att ses om och när tillfälle finns.
SvaraRaderaStora kramar Lisa.
Kom gärna Lisa! Hör av dig när det passar! Träffas gärna är isoleringslåg men träffar gärna friska människor! Med alla dessa cellgift håller det i sig i minst 3 veckor! Det betyder att akta sig för folksamlingar och kanske framförallt snoriga barn! Kram<3
SvaraRaderaJa, nå snoriga barn tar jag inte med mig... Hur ser onsdag eftermiddag ut för dig/er? Kram
RaderaDå ses vi på onsdag! Kram!
RaderaVerkligen skönt att du får vara hemma med familjen nu! Ni finns i mina tankar. Hela tiden. Jag vet att jag tjatar och tjatar om det, men jag är så otroligt imponerad av din styrka. Helt otrolig är du. Kramar till er alla!
SvaraRaderaTack rara du! Kram!
RaderaSå härligt att du får vara hemma med dina hjärtan! Vi kan bara hålla med Linda G: Du är HELT otrolig Lina. Att hålla modet uppe och se alla ljusglimtar i livet trots den situation du befinner dig i är djupt imponerande. Vi önskar så att du får njuta av vad livet har att erbjuda lång tid framöver. Vi kommer gärna förbi om du orkar någon dag! Stora kramar till dig och familjen <3 / Ante och Åsa
SvaraRaderaNi får gärna komma! Har bara inget immunförsvar alls så är väldigt känslig mot barn och så... Men är ni bara friska eller har barnvakt så är ni så välkomna! Kram!
RaderaBlir så otroligt berörd av att läsa vad du går igenom! skänker så mkt tankar och styrka jag bara orkar och har över.
SvaraRaderaFortsätt kämpa!
Tack för din omtanke!
RaderaSer fram emot morgondagen då vi ses igen. Kramar Charlotte
SvaraRaderaSå trevligt att få träffas! Och jag hörde visst helt fel vad E sa om tes. så strunta i det! Kram!
RaderaHej.
SvaraRaderaJag känner till dig genom din syster som var lärarstudent en gång hos mig. Du berör mig starkt,för tre månader sedan dog min dotter i sin cancer. Vill inte skrämma dig utan det känns bara så orättvist för er unga mammor och fruar.Tror att du skrivit i hennes blogg. Jag vill säga till dig att vioolgruppen var fantastisk. När som helst på dygnet kunde hon ringa och behövde inte in till sjukhuset för att ta prover o dyl. Du verkar också vara en stark tjej. Fortsätt kämpa!
Är det Jennys mamma? Jag tänker på er så mycket! På Lars och barnen och er allihop! Känns väldigt nära även om jag inte dött än men jag fick ju cancern i slutet av juli och bara bakslag sedan dess tyvärr! Men kämpar ändå! J var en riktig kämpe och stark människa också! Det förstår jag absolut! Kram!
RaderaTack själv! Du är helt fantastisk underbar och beundransvärd. Jag är så glad över att få vara din vän och vill ha dig kvar länge till. Du är bara bäst...
SvaraRaderaHoppas jag snart frisknar till så att vi kan ses!
Kramar Jenny<3
Älskade vännen! Ska bli trevligt att ses! Vill också finnas länge och få surra i all evighet med dig! Kramar!
RaderaFinaste Lina <3
SvaraRaderaVilken kämpe du är, du är såååå beundransvärd!!
Så skönt för dig att få vara hemma med dina fina pojkar & Stefan
& all fina & goa vänner som betyder så mycket & finns där för dig <3
Mjuka styrkekramiiiisar till dig min fina vän <3<3<3
Tack rara du! Mycket bättre att få vara hemma! Vill inte vara en enda sekund på sjukhus om jag får välja! Det är tur att vi bor nära lassa hemma också! Kram!
RaderaLina, hittade din blogg och vill säga hur modig och stark jag tycker att du är! Och vilken underbar familj ni verkar vara.
SvaraRaderaVar rädd om dina krafter, du behöver dem i din kamp!
Lyssna på kroppen och vila när du behöver. Utfärda tillfälligt besöksförbud om det känns nödvändigt.
Du bestämmer och känner vad du orkar och det kanske inte innefattar allt som du vill, för ett slag framöver.
Jag önskar dig mirakler (som jag VET inträffar) och hoppas du blir kvar här läääänge till!
Massor av stärkande kramar från en blogg-läsande gammal tant.
Du har helt rätt! Tack för omtanken! Kram!
Raderafina vänner och familj Du verkar ha, viktigt när livet sätter krokben för en. Kämpa på girl och lyssna inåt, vila när det behövs, fyll på med positivt när orken/lusten finns, njut av de Dina, ta emot all hjälp från höger och vänster. Önskar Dig många, många, många, många bra dagar i livet/ Carina
SvaraRaderaTack för din omtanke! Helt rätt! Kram!
RaderaHej!
SvaraRaderaSkönt att läsa att ni är hemma Lina.
Det kändes jobbigt först för oss också när Viool fördes på tal. Men sen insåg vi att det är just så som du skriver. Sjukdomen eller situationen förvärras ju inte av att man får hjälp av dem. Det blev istället en enorm trygghet för oss att ha tillgång till dem och deras erfarenheter. Kort sagt består Vioolgruppen av en samling underbara människor som både förstår er situation och har hjälp att erbjuda på flera plan. Har ni möjligheten kan jag varmt rekommendera att ni tar den.
Kram!
// Lars
Hej! Jag är inte rädd för viool! Det enda jag inte gillade var när läkarna i Umeå sa att det var bra att ha dem inkopplade NÄR jag blir sämre! Jag tycker att det är så viktigt med en möjlighet till hopp och istället använda OM! Men det bryr sig ju inte dem om! Men alla möjligheter som ger chans att hellre vara hemma är ju bra! De har varit hit ikväll första gången och gett insulin och kommer imorgon så då slipper jag in på lassa imorgon och det är ju toppen! Kram!
RaderaGod morgon glada Lina!
SvaraRaderaSkönt att höra att du håller modet uppe. Njut av varje minut du är runt omkring dina nära och kära.
Du är fantastisk Lina!
Jag tänker på dig och ber till Gud att du blir bättre.
Kramar Sabrina
Tack för din omtanke! Det värmer! Kram!
RaderaHej Lina hoppas att du och din familj har det så bra ni kan.jag som skriver detta är en gammal god vän till er kommer ihåg somrarna i frostkåge när du var liten.jag brukar ringa till Tommy ibland och snacka hockey och fick beskedet om hur det stod till med dig.jag och min dotter Lizette följer utvecklingen på din blogg.jag fäller en tår och tänker på den tiden när jag miste min syster Gunilla vid 35års ålder .livet kan vara orättvist många gånger som du kanske förstår så är jag Kristers bror många kramar till er alla i Skelefteå Med vänlig hälsning, P-O Swahn
SvaraRaderaHej! Så kul att du hör av dig! Somrarna i Frostis är mysiga att komma ihåg! Ja att dö när man är 35 känns inte riktigt rätt i livet! Jag vill finnas till för min kära familj! Men en strimma av hopp finns hos oss fortfarande! Vi hoppas! Tack för er omtanke! Kram!
RaderaHärliga att du får vara hemma med familjen och nära och kära. kramar från: Arbetskamraterna på Bergets förskola
SvaraRaderaKramar tillbaka till er rara!
RaderaSå underbart för er alla att du fått komma hem <3 än en gång visar du din fantastiska och enastående kämpaglöd och vinnarskalle. All heder till dig Lina!!
SvaraRaderaVi tänker på dig och ber till de högre makterna att du får många ljusglimtar och positiv feedback av läkarna!!
Vi skulle också hemskt gärna komma och hälsa på er om du känner att du vill och orkar! ( utan barn såklart för att minimera smittorisken )
Njut, njut av dina nära o kära!!
Många kramar från Lena o Henke
Hej! Ni får gärna komma! Har ju inget försvar, öppengata för alla infektioner och elände som finns! Kram!
RaderaUnderbart att höra att du har fått komma hem till dina nära och kära <3 Vi är så imponerad av din stora omtanke mot andra trots din livsituation...du är en så fin människa!
SvaraRaderaVi tänker på dig och din fina familj! Vi önskar att du får njuta av många år tillsammans med dina <3 <3 <3 <3
Kramar från Anders o Johanna
Tack för er omtanke! Kram!
RaderaTänker på dig och er situation ofta - OFTA!! Tankeställare får jag när jag läser dina inlägg!
SvaraRaderaVi - ALLA som är firiska - bör vara väldigt tacksamma för "vårt vanliga enkla vardagliga liv" i stället för att bara små pysa och små gnälla lite här och var!
DU är stark som orkar delar med dig av dina påtvingade känslor och ditt liv mitt i allt ditt hemska svåra. Så avgrunds-tok-svårt att få höra ifrån läkare "vi kan inte göra mer för dig" och "NÄR du blir sämre...etc.." Ta emot all hjälp du kan få som förenklar din vård även om det är svårt att acceptera!
Jag f ö r s ö k e r sätta mig in i din/er situation, det går naturligtvis inte fullt ut... Jag är dock anhörig till en i liknande situation just nu, min sysrers man som är i ungefär din situation (spridd cancer i HELA buken..)+ jag jobbar själv inom sjukvården...
Jag vill skicka dig alla orka med känslor som finns!!! Ångesten att att troligen bli tvingad att lämna fam och livet i förtid är knappt någon van att prata om - det ska bara inte vara så!! Och att vara den som "blir kvar" får också så mycket orättvist, oönskat och oväntat kvar i sitt liv att ta hand om och klara av hantera - och barnen...
JA - livet ÄR orättvist!!!
Krama din man och dina barn exrta gånger som en hälsning i från oss alla på bloggen. Jag tror alla som är läsare din blogg skriver under på att du delger så fint och friskt hur orättvist livet är och att vi känner att vi vill värma er alla i allt ert svåra!
All värme omtanke och kärlek till dig och din familj!
Jag dig och din fam en God maj helg :-)
/Elisabeth W berörd bloggläsare.
Hej Lina!
SvaraRaderaVet inte om du minns mig men vi träffades på Kvistens Förskola, jag var där och praktiserade först en sväng och kom sedan tillbaka en sväng till med praktik för att sedan vikariera under ett år där (minns dock inte om du var kvar där då..) innan jag fick min äldsta!
Vi har även setts för några år sedan på vårmässan då stod vi och pratade en stund!
Hittade din blogg häromdagen, av en slump. Vad ledsen jag blir av att läsa hur det är med Dig.
Men du verkar kämpa på bra så det här ska du fixa!!!
Det är verkligen orättvis hur livet kan bli och att man inte kan påverka det :-( Annat än att fortsätta kämpa på.
Du har ju verkligen allt att leva för (som du skrev) för ett fortsatt liv med din fina familj! <3
Det är nog omöjligt för en utomstående person att helt kunna sätta sig in i det situation som du och din familj lever i, men jag tror att jag kan förstå litegrann hur din man och dina barn känner det eftersom min dotter föddes med en allvarlig kronisk sjukdom.
Det är inte roligt att vara varken den sjuke eller den som behöver stå brevid och se hur sin älskade lider.
Jag hoppas på ett mirakel och att de hittar ett bot mot denna skitsjukdom!!!
Tänker på dig!
Många kramar från Veronica U