lördag 5 maj 2012

Varför finns det inget botemedel mot detta? En stilla undran?

Kronisk myelom... Det var så vi började, nu dessutom aggressiv lymfom och spridd leukemi!

Läkarna står som handfallna, vad ska man göra? Det första förslaget var att åka hem och invänta döden!

Men det är varken min eller S stil! Vi vill vända på varenda sten innan vi ger upp!

Känns väldigt naturligt men det kanske det inte är för alla, vad vet jag?

Men det är ganska självklart för mig/ oss iaf att kämpa för att finnas till för barnen, att vilja leva!

Aldrig vill jag lämna min underbara familj! Det sjuka är ju bara att läkarna inte har ett svar på vad man ska göra ens om undret skulle inträffa och jag mot alla odds skulle ta mig till en benmärgstransplantation heller!

Man kunde ha drabbats av nåt som var lite snällare iaf<3 det skulle vara lättare att ta den här situationen om jag var 75!

Det känns så sjukt orättvist att kanske tvingas lämna barnen moderslösa vid så ung ålder!

Det är ju nog jobbigt för dem när jag är här i Umeå i några veckor, hur blir det då för alltid?!

Jag vill ju se dem växa upp, finnas vid deras sida som stöd och hjälp! Jag vill se dem träffa deras blivande fruar, ta körkort, flytta hemifrån, gifta sig, skaffa barn, jag vill få barnbarn, jag vill åldras med min älskade Stefan!

Att jag hade sån tur/ eller var det skicklighet? Att jag kunde träffa min rätta kärlek så tidigt, mellan 18-19 år!

Nu har en läkare Varit in och varit positiv som... Vi tror ju inte att vi kan bota Lina... Bara förlänga tiden... Skit, skit, skit!

96 kommentarer:

  1. Inget jag skriver till dig kan hjälpa dig och din familj, din super fina familj! Jag hittade hit via Lars sida som jag följer och kommer nu följa dig och dina steg så ofta du tillåter. Jag önskar och hoppas innerligen att du tillhör den procenten där läkarna har fel eller på det där lilla miraklet som kan infinna sig. Det gör ont på riktigt i mitt hjärta att se vad ni behöver gå igenom. Jag sänder dig många många kramar från Stockholm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken! Skönt att vara hemma iaf!

      Radera
  2. Linda Granberg5 maj 2012 kl. 11:53

    Hej Lina. Jag vill skriva nåt, men det finns inga ord. Det är så orättvist att du ska måsta gå igenom allt detta hemska. Tårarna rinner när jag läser din text. Du är en beundransvärd människa, Lina. Kram till dig och killarna. / Linda G m familj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack rara du<3 Det värmer med omtanke!

      Radera
  3. Åååå Lina! Det rinner tårar när man läser vad du skriver. Man får en klump i magen, man får ont i bröstet. Men vad fn är det mot allt som du just nu går igenom, hur du får kämpa. Om man kunde så skulle jag ge dig friska celler, ge dig mer kraft och energi.
    Fy vad livet är hårt. Ingen som är frisk ska gå omkring och klaga. Många många kramar till dig fina Lina.
    Kram Jenny Widmark

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din varma omtanke! Kram!

      Radera
  4. Vi tänker på dig Lina. Följer din blogg dag för dag.
    Du är stark, och viljan kan försätta berg!
    Finns det något vi kan göra för dig eller din familj så hör av dig!
    Kramar från Therese & Petter

    SvaraRadera
  5. Jag måste fråga, vad är det som hänger på om du tar dig till benmärgstransplantation? Är det en lämplig donator eller är det annat? Jag och säkert fler med mig skulle gå med på att testa sig för att se om det matchar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hänger på om hon lyckas få ner cancervärdet i kroppen, för som det är nu kan hon inte göra en transplantation. Både jag och vår bror har kollat om vi matchar som donator och det gör Robert.

      Radera
    2. och tack snälla för ditt stora erbjudande! Det värmer att så många bryr sig!

      Radera
    3. Hej! Precis så är det! Problemet är att hitta ett cellgift som funkar och tar kontrollen över cancern! Man kan tyvärr inte stoppa cancern med att byta cellgift! Tack för omtanken! Kram<3

      Radera
  6. Alina Stanczak5 maj 2012 kl. 12:27

    Hej Lina!
    Jag och hela min familj tänker på dig varje dag vi håller tummarna att det ska vända och att du får bli frisk.
    Många varma styrkekramar till dig och din fina familji.
    Varma hälsningar från familjen Stanczak

    SvaraRadera
  7. Sabrina Doughan5 maj 2012 kl. 12:51

    Hej glada starka Lina!
    Du är en varm kärleksfull mamma och hustru. Du gör rätt som inte ger upp.Det är inte första gången läkarna står handfallna och inte veta hur de ska behandla eller bota men Gud finns och jag tror på Gud och Guds förmåga att göra ett under och du blir frisk igen och åldras tillsammans med det finaste du har din kära familj.
    Du är min fina arbetskollega kram Sabrina Doughan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sabrina! Omtanken värmer stort! Kram<3

      Radera
  8. Sabrina Doughan5 maj 2012 kl. 13:04

    Hej glada fina Lina!
    Dina ord gör mig jätte ledsen, tårarna bara rinner, går inte att få stopp på dem. Livet är såååå hårt och orättvist.
    Jag beundrar verkligen din styrka och din envishet.
    Du älskar gröna färgen, Grönt symboliserar tillväxt, harmoni, fräschör och fertilitet och antyder stabilitet och uthållighet och det är du Lina.
    M¨nga kramar Sabrina Doughan

    SvaraRadera
  9. usch, så fort livet kan ställas på ända.....blir så ledsen när jag läser om beskeden Du/ni fått, men jag tror också på det ni ägnar Er åt...att inte ge upp...../Många varma styrkekramar till Dig/ Carina i Gävle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vi ger inte upp, men det känns tufft att få sådana bakslag och bakslag om och om igen ända från slutet av juli! Men jag tänker kämpa tills sista andetaget är taget! Kram<3

      Radera
  10. Jävla skit cancer! Så orättvisst!! Barn ska överleva sina föräldrar! Föräldrar ska få vara med när deras barn växer och får egna barn! Cancer är hänsynslös. Hoppas så på att allt du gör och får, ger dig möjlighet att få vara med din fina familj länge!! Kram bloggläsare.

    SvaraRadera
  11. Hej Lina!

    Jag blir så fruktansvärt ledsen då jag läser här, för din skull, för din man och dina barns skull. Vi har inte träffats på många år, men jag minns hur glad jag var att det fanns en sån fin och go fröken på Myran då min son Teodor började där för många år sedan, du och Marie-Louisearna gjorde mig som nojjig förstagångsmamma trygg med att lämna min plutt hos er på dagarna.

    Allt jag kan tänka är att livet är fruktansvärt orättvist. Jag önskar dig all styrka som finns i världen och ett mirakel som gör att du får leva vidare tillsammans med din man och dina barn i många många år ännu.

    Kramar
    Anna Sameby

    SvaraRadera
    Svar
    1. Minns ju också Teodor och lilla Greta! Minns när ni fick henne och T sa; Hon ska heta Greta! Visst var det så? Eller? Kram<3

      Radera
    2. Hihi, nej han sa att han fått en lillasyster som hette Thelma :) Thelma var "arbetsnamnet" men hon såg ut som en liten Greta så det tog ett tag innan han kunde lära sig att hon hette Greta :)

      Fortsätt kämpa nu Lina och njut av dina fina killar när du är hemma igen.

      Kram!
      /Anna

      Radera
  12. Vilken kvinna, mamma och fru du är <3 du verkar har underbar stöd från din familjen och det är säkert på grund av det och din livs glädje som gör dig att fortsätta o kämpa.... Ger inte up!!!! I finland har vi ett ord som heter "sisu" och det går inte översätta riktigt men det är det som du har <3 Kram: Mamma till 3 pojkar från finland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hade jag inte min kära familj att kämpa för hade inte döden tett sig så skrämmande! Det är just det, att jag inte vill lämna dem! Kämpa, kämpa och kämpa!!! Tack för omtanken!

      Radera
  13. Livet är verkligen orättvist. Men ska hålla alla tummar för din och din familjs skull. Du är verkligen en kämpe:-)

    SvaraRadera
  14. Det lyser ångest och panik om ditt inlägg och vem skulle inte ha det i din situation!! Det sista som lämnar människan är hoppet. Helt rätt, ge inte upp!! Jag hoppas verkligen att läkarna vänder på en sten till och hittar din/er räddning!! Din/er situation kan man inte sätta sig in i till 100% om man inte varit i den men det jag kan förstå är att det är kaos i känslor, frustation och gråt........
    Jag håller alla tummar och tår för dig!! Livet är inte rättvist, det bevisas om och om igen!
    Stora varma kramen från Uppsala och okända bloggläsaren Elisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Ja, det värsta var ju när läkaren började säga att vi skulle åka hem och invänta döden... Vill ju kämpa med nävar och klor! Men nu är jag ju fullproppad med cellgifter som vi fått kämpa för att få! Nu gäller det att palla för trycket! Kram!

      Radera
    2. VA!?! Kämpa för att få cellgifter!! Hm.... DET låter ju oerhört konstigt, men jag är ingen läkare.
      Har tankarna hos er och er hemska situation ofta. Jag ska sluta gnälla över mina små saker och vara tacksam över livet.
      All god kraft och allt gott till er!!!
      Kram Elisabeth

      Radera
  15. Vilken gripande blogg! Lider med er. Så fruktansvärt för er att drabbas av detta. Ber en bön och hoppas på mirakel. Kram från Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tar tacksamt emot alla böner som finns! Kram!

      Radera
  16. Alla styrkekramar i världen vill jag skicka till dig & din fina familj!! Håller tummarna för ett mirakel ska lösa din situation!

    SvaraRadera
  17. Goaste vännen! Vad säger man...hittar bara svordommar just nu, så jag besparar dig....Hoppas bara att du får komma hem snart så du får vara hemma och piggna till dig av lite hemmaluft.
    Du finns hela tiden i våra tankar och vi kan bara hoppas på det bästa =)
    Kram vännen och kram till Stefan! /Susanne
    PS:Självklart var det skicklighet ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jätteskönt att få vara hemma! Och ett soligt Skeå! Kramar och varma hälsningar till er alla<3

      Radera
  18. Jag känner inte dig, men jag gick i samma klass som din syster och jag vill bara säga att jag tänker på dig och dina nära. Ni har drabbats av något så fruktansvärt och jag saknar ord, jag vet inte vad jag ska säga. Kämpa på, vi är många som tänker på er!

    SvaraRadera
  19. Usch, vilken skitsjukdom! Jag läser och lider med dig och din familj. Hoppas på ett mirakel. Varma tankar och styrkekramar från en bloggläsare utanför Uppsala. Det gör ont i hjärtat... /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken, det värmer! Kram<3

      Radera
  20. Mina tankar går till dig och dina nära och kära! Du är och förblir fantastisk, all kärlek till er! Sköt om er. / Lelle

    SvaraRadera
  21. Kära Lina... Jag är två år yngre än dig.. Mamma till 2 barn... Har nyss förlorat en vän i cancer... Vill förstå varför men det går inte! Trots orättvisan och grymheten i situationen tror jag på en kärleksfull Gud som älskar oss! Jag ber för dig och hoppas att Guds plan för dig är att låta ett under ske!!! Det enda jag känner mig trygg i är att när det väl blir dags att lämna livet på jorden väntar något underbart. Inga mer tårar, ingen ångest, smärta och lidande. Han låter oss vila på gröna ängar och för oss till vatten där vi finner ro... Om du har spotify... sök på låten God Will make a way! KRAM Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag tror egentligen inte heller att det är så hemskt att dö! Men grejen är ju att det hemska är att lämna de kära på vår jord! Kram<3

      Radera
    2. Ja!!! En fruktansvärd tanke! All världens kramar till dig!!! <3 Kram Linda <3

      Radera
  22. Finaste finaste Lina! Jag har försökt kommentera tidigare, men vet inte om det kommit fram!
    Har idag delat med mig av Åsas statusrad om att bidra en liten slant till Cancerfonden i ditt namn. Åh vad det känns futtigt, med tanke på vad du står inför, men det känns bättre att göra något än att inte göra något alls..
    Du finns i mina tankar!
    <3 <3 <3
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Varje liten droppe kan ju tillsammans bilda en flod?! Kram💝

      Radera
  23. Therese "Tösen" Holmlund5 maj 2012 kl. 22:44

    Tänker ofta på dig och din familj och hoppas av hela mitt hjärta att du ska vinna över den brutala sjukdomen, cancer!
    Stora styrkekramar skickar jag till dig!

    SvaraRadera
  24. Sabrina Doughan6 maj 2012 kl. 07:41

    God morgon min fina arbetskamrat!
    Du var i mina tankar hela dagen och kvällen igår även i mina drömmar.
    Jag ber till Gud att hjälpa dig och din familj att besegra den hemska sjukdomen. Du finns i mitt hjärta.
    Kramar Sabrina

    SvaraRadera
  25. Tänker på dig och dina kära.
    Styrkekramar till er alla kramar Sophie

    SvaraRadera
  26. Lina Dahlqvist6 maj 2012 kl. 16:53

    Tänker på dig du evinnerliga kämpe, du är en inspiration!! Hoppas innerligt att du får vinna!!!! massor av kramar

    SvaraRadera
  27. Fy tårarna bara rinner sånt här ska bara inte få hända..
    Tänker på dig Lina å din familj
    KÄMPA KÄMPA för du är stark

    SWtyrcke kramar Maria <3

    SvaraRadera
  28. "Fight for your dreams, and your dreams will fight for you." ~Paulo Coelho

    Jag hoppas innerligt att din dröm om att få leva blir sann. Jag tänker på dig och håller tummarna för att allt ska gå bra! Stor kram. //Frida

    SvaraRadera
  29. Hej Lina!!

    Man är så duktig på att ta tillvaron och livet för givet, omedveten om det hemska som kan vänta runt hörnet...
    Kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig den ångest du måste känna?!
    Kan bara hoppas på att läkarna kommer att finna ett sätt att hitta rätt botemedel och hjälpa dig bli frisk <3

    Styrkekramar till dig,

    Erika J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det hoppas vi med! Men tyvärr finns det inget botemedel till den här cancern! Men en önskan att leva så länge som möjligt! Kram!

      Radera
  30. Du går ditt livs match nu Lina - Jag hoppas så att du ska vinna den här kampen, att under ska ske, att det kommer nya cellgifter som kan bota, att.. att...att... Du och jag ska ju sitta och surra och prata om tiden då vi kämpade mpt cancerskiten . MEN att vi tog oss igenom det fast att det var tufft! Mina varmaste kramar till er.
    Hoppas vi kan ses i veckan. Kram Charlotte <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blir toppen att ses! Och så rart av er att komma till mig i Umeå och hälsa på! Kram<3

      Radera
  31. Fy va livet är orättvist!!!! Tänker på dig, kram.
    / Jenny Granlund (fd. Lundqvist)

    SvaraRadera
  32. Fy va livet är orättvist!!!!! Tänker på dig, kram.
    /Jenny Granlund(fd. Lundqvist)

    SvaraRadera
  33. Tänker så mycket på vad du och din familj går igenom... Helt ofattbart.
    Kramar

    //Jenny S (från Frostkåge)

    SvaraRadera
  34. Hej Lina!
    Idag har jag läst din blogg, det var Therese som berättade om den. Vilken värme och kärlek du förmedlar mitt i allt det svåra. Jag har nog inte träffat dig sedan du var ganska liten men jag har många fina minnen sedan du var på dagis. Redan då var du en så underbar, glad och trevlig flicka . Du älskade verkligen mamma-pappa-barn-lekar så att du har tre barn förvånar mig inte. Har ett så fint kort på dig och Therese då ni är här hemma och leker. Du storskrattar när du styr en vagn med Mon-chi-chis. Den där dagen när kortet togs hade jag lite ont i halsen och tog en halstablett i smyg, man fick ju inte äta något godisliknande annat än på lördagar. Det gick inte dig förbi så du sa ”Kan jag få en sån där som det luktar?”
    Du skriver att Robert hälsat på. Minns du att han brukade sjunga för dig? Det minns jag:
    ”Lilla Lina, lilla Lina är ett litet troll
    Jämt hon går i köket som ett litet spöke
    Inte kan hon, inte kan hon
    Läsa ord i bok.”

    Stora Lina, en sån underbar familj du fått, en sån underbar mamma de fått. Vinn kampen!
    Tänker på er!
    Kramar från din gamla fröken Kicki på Notbladets dagis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Så roligt att höra att du minns mig så! Och min kära bror också! Jag minns såväl den stora kullen som fanns på gården! Stor och stor? Inte så stor när man är vuxen men när jag var liten var den gigantisk! Kram<3

      Radera
  35. Att detta fruktansvärda, hemska o orättvisa har drabbat dig Lina, en 3-barnsmamma som är lyckligt gift o alldeles för ung för att hamna i nåt sånt här, är så ofattbart för mig!? :( Det går inte med ord att förklara hur oerhört ledsen o sorgsen jag är för dig o din familj som måste genomlida denna till synes mycket svåra kamp! :( Vi känner inte varann nå väl men vi gick på gymnasiet tillsammans o när jag såg o läste din blog, gjorde det så ont i mitt hjärta, tårarna började strömma o de tycks inte ha ett slut! :( Jag har själv gått igenom en hel del tuffa kamper i livet men inga i närheten så tuffa som den du just nu befinner dig i! :( Men jag tror på dig o din positiva o starka inställning på att du KAN besegra detta! Det finns inget bättre läkemedel än ens egen vilja, tro, hopp o styrka till att vilja leva, övervinna o bekämpa denna svåra men ej omöjliga kamp mot cancer! Det har skett så många under här i livet o så många läkare som haft så fel o så kan det även vara eller bli i DITT fall! :) Så nu håller jag både tummar o tår för detta! <3 Så fortsätt att tro o hoppas att du ska övervinna detta o få leva vidare med din familj för Så länge hoppet o viljan finns, är ALLT möjligt! <3 Jag kommer att följa din blog o jag ska be för en låång uppföljning med ett lyckligt slut! <3 Skickar styrkande o värmande kramar! Från Lovisa E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord och tankar! Hoppas också att tjurskallen kan hjälpa till! Men envis och allt har jag kämpat mig fram och tyvärr har det inte hjälpt men vi har inte gett upp! Kram!

      Radera
  36. Åh Lina, vilken kamp det måste vara! Jag känner verkligen med dig och din familj. Helt okänd bloggläsare som hittade hit via en annan blogg. Jag ber för dig och jag VET att mirakel sker! Håll ut!!! När det känns jobbigast, ta en timme i taget. Ta inte läkarnas ord som lag.
    Be dem se dig som en frisk människa som råkar ha blivit sjuk, och INTE som en döende!!!! Pappskallar...... (ursäkta)
    Skickar massor av stärkande kramar och varma tankar till dig och din fina familj.
    Tant A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken! Om jag inte hade varit så här pigg i övrigt hade läkarna inte gjort nåt!

      Radera
  37. många styrkekramar till dig och din familj! Tänker på dig/er.

    SvaraRadera
  38. Hittade in på din blogg idag. Tårarna rinner när jag läser vad du skrivit. Önskar att denna sjukdom inte fanns o att ett under händer för dig. Styrke kramar till dig o familjen<3

    /Veronika

    SvaraRadera
  39. Sabrina Doughan7 maj 2012 kl. 11:39

    Hej glada starka Lina!
    Jag lider verkligen med dig och din familj. igår satt jag och pratade med min man och min vännina om dig och var ledsen och då tittade Mohammed på mig och sa att vi tror inte på läkarna säger för de är människor och kan därför inte allt och vet allt men däremot så fins det Gud och Gud kommer att hjälpa henne. Det är bara att be till Gud att få dig bli frisk igen och att fortsätta leva ditt lyckliga liv med din Stefan och dina underbara barn.
    Jag tänker på dig, du är i mina tankar hela tiden och önskar dig ett lyckligt slut genom att besegra denna hemska sjukdomen.
    Många kramar av Sabrina.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar du hade rätt, tyvärr är det ju inte så enkelt..

      Radera
    2. Tack Sabrina! Du är så rar! Vill också hoppas på Gud och att det är det onda i tillvaron som ställer till med det här elaka! Kram<3

      Radera
  40. Jag hittade din blogg och jag blir så ledsen, hemska sjukdom som bara förstör.. Jag hoppas och önskar verkligen att du lyckas besegra detta. Styrkekram!

    SvaraRadera
  41. Fina Lina! Vilka fantastiskt fina barn du har, ser att de ärvt ditt härliga leende också :) Jag har läst dina inlägg och imponeras av din drivkraft och jag hoppas innerligt att den tar dig precis dit du vill. Jag sänder över all styrka i hjälpen att komma vidare så att du får fortsätta följa dina underbara barns uppväxt. Jag tror på dig Lina!
    De allra mjukaste av kramar från Tesa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vill absolut finnas till för dem och min kära make! De är mitt allt!

      Radera
  42. Var inte rädd Lina, det blir bra men hur det blir vet ingen.
    Jag själv är inte speciellt religiös, men när det krisar på riktigt kan det ändå vara en tröst att ta fram sin barnatro.

    Gud som haver barnen kär,
    se till mig som liten är.
    Vart jag mig i världen vänder
    står min lycka i Guds händer.
    Lyckan kommer, lyckan går,
    du förbliver, Fader vår.

    Ps. vi känner inte varandra men jag är oerhört berörd efter att ha läst din blogg.
    /Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag är egentligen inte så rädd för att dö! Tror inte döden är värst! Fast rädslan ligger i att behöva lämna min kära familj och alla vänner! Huset och livet!

      Radera
    2. Ja "herre gud"!! Jag förstår....
      Det är så FEL!!!
      Men tröst behöver ALL på något sätt när det är svårt - hur det än blir...

      Radera
  43. Lina,
    Du verkar vara en otroligt stark och fin människa. Tårarna rinner när jag läser din blogg. Jag hoppas så innerligt att du ska bli frisk!! Ge inte upp, underverk kan ske. Jag tänker och ber för dig, dina pojkar och din man. De varmaste kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din omtanke och visad värme!

      Radera
  44. Lina
    Det är med sorg i hjärtat som jag läser din blogg. Livet är så fruktansvärt orättvist. Jag hoppas och vill att allt ska orda sig.
    Mattias och jag tänker ofta på dig och skickar styrkekramar till dig och Stefan och era underbara barn.
    Massor av kramar från alla oss på Vitbergsvägen
    Inger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för er omtanke! Det värmer! Jag är glad över att få vara hemma på Vitberget! Både över familjen och alla nära och kära och huset! Viktigt för barnen att ha mig hemma också! Det är ju det som känns så tungt också när diagnosen är så dyster! Att tvingas lämna dem alla! Kram!

      Radera
  45. Ja, vad säger man jag sitter helt mål lös just nu. Tårarna bara rinner. Livet är så orättvist. Jag ska be och hålla mina fingrar och tår för dig.
    Men ge inte upp underverk kan ske. Jag skickar varma kramar till er alla.
    Du har verkligen berört mig fastän jag inte känner dig.

    Nu hoppas jag på ett mirakel.

    MÅnga varmar kramar kommer det här.

    SvaraRadera
  46. Sabrina Doughan9 maj 2012 kl. 16:48

    Hej glada Lina!
    Vad glad jag blir av att höra att du är hemma på vitberget. Jag minns när vi stog på ute på gården på dagsländan hur stolt och lycklig du var över att ni hade köpt huset. Vi pratade mycket hus och renovering för vi höll på med vårt husköp då.
    Alltid när jag tänker på dig så är det bara fina härliga minne så kommer. Du är i mitt hjärta och mina tankar.
    Fortsätt och kräv allt av läkarna det är en rätt som du har.
    Jag ber till dig.
    Kramar Sabrina

    SvaraRadera