torsdag 24 maj 2012

Världens raraste vän och granne <3

Min kära granne Katarina kom förbi i afton när jag till slut tagit mig ut på altanen!

Min syster och hennes söta söner fanns också vid min sida.

Vi pratade en stund och sedan fiskar Katarina fram ett fint litet paket till lilla mig!

Och den rara vännen har varit så gullig och handlat en rosa klocka till mig!

Jag har sedan tidigare en svart och Katarina har tyckt att den var så fin och jag är så nöjd över den, men har också nämnt att jag ett tag tänkte köpa en rosa istället.

Då går denna rara vän och köper en åt mig! Inte för att hon behöver utan för att hon vill! Jag som har haft så mycket tårar i mina ögon de sista dagarna... Tack kära vännen du är underbar!

Jag älskar egentligen våren och sommaren, men just nu driver det mesta fram till tårar...

Tulpanerna som vi har odlat själva, de är så vackra och jag vill bara njuta av dem men samtidigt är ju chansen att jag får se dem blomma igen nästa vår i princip obefintlig...

Buskarna som ska blomma i rosa och bli upp till 2 meter, chansen att få se dem bli stora är väl... Det kanske är bra att gråta lite grann också!

Men som Stefan säger; Du får inte ge upp! Nej, det gör jag inte men ibland är det jobbigt att försöka vara så normal och hyfsat positiv hela tiden!

Idag på fm hade jag också trevligt lunch främmande av Charlotte!

Sedan kom Miltons rara fröken Camilla hit för att ha utvecklingssamtal med oss!

Gulligt av dig att erbjuda dig att komma hit så att jag kunde få höra hur det går för min lilla gullunge!

Ikväll har min kära bror varit här och hjälpt till i källaren, guld värt! Viggo följde också med och tillbringade tid med sina kusiner! Milton cyklade och lekte med Albin, de hade väldigt roligt tillsammans!

Synd bara att jag är så sliten... Känns som att en lastbil har kört över mig och sedan backat tillbaka... Natten blir spännande...
Charlotte; jag lägger ut kortet på mitt egen designade kakfat, precis som du tyckte!

Kortet på de fina tulpanerna är tro det eller ej våra egenodlade!



11 kommentarer:

  1. Fina Du,

    Jag vet att vi är många runt dig som på små sätt vill ge dig lite uppmuntran i din otroligt tuffa livssituation. Du kämpar, du hanterar allt det hemska med en stor inre styrka, du orkar dessutom bry dig om hur andra har det mitt i allt kaos som pågår i din tillvaro.

    Små saker i vardagen är vårt sätt att visa att vi stöttar dig, bryr oss oändligt mycket om dig, hoppas, ber, tror på att du ska bli frisk.

    Katarina <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är så rar fina du! Och så trevligt att du kom och satt på altanen och pratade med mig när jag inte kunde gå! Kramar i massor!

      Radera
  2. Även om du inte ger upp Lina så måste du inte vara stark och positiv hela tiden. Gråt och sörj över att livet är så här. Jag tror det kan vara nyttigt ibland.

    Ta hand om dig! Och krama dina fina killar varje dag lite extra så får du extra ork av deras kärlek!

    /Anna Sameby

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din omtanke! Jag tror också att dessa tårar måste få komma fram även om jag egentligen älskar den här tiden! Men det blir lite sorgligt också...

      Radera
  3. Gråter med dig...<3 Jävla, jävla sjukdom!!!! Önskar att du får se både dina barn, barnbarn och naturen växa och spira i många år till!!! Stor varm tröstekram! /En bloggläsare

    SvaraRadera
  4. Tårarna rinner...Tittar på mina tulpaner i rabatten och fler tårar rinner.
    Kom in på denna sidan genom olika besök på diverse olika bloggar och undrar nu om du är den Lina som gick på förskollärarprogrammet i Umeå läsåret 95-96 och sen tog ledigt (för att resa kanske)? Satt för någon vecka sen o kollade på "gamla" bilder från ett läger med klassen i Tavelsjö och tyckte du påminde om en i klassen som hette Lina o var från Skellefteå
    Jag kan ha helt fel men man vet aldrig.
    Kram till dig (vem du nu är)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Det stämmer! Det är jag som var med till Tavelsjö! Jag tog uppehåll i ett halvår och for till USA! Inte trodde jag då att jag skulle vara i den här situationen nu... Roligt att du hörde av dig!

      Radera
    2. Du är dig lik kan jag bara konstatera, lika söt nu som då.
      På ett sätt är det tur att man inte vet vad som komma ska men ingen förtjänar det du går igenom. Sjukdomen du har har jag varit i kontakt med en hel del. Min faster dog i höstas efter ca 10 års kamp mot den. Hon hade "turen" att leva många år då den var vilande i kroppen och bröt ut när hon var 63. Hon tyckte om att ha människor runt sig och när höftbenen gjorde henne väldigt stillasittande så sa hon "Mina vänner får komma till mig och när jag inte orkar längre ber jag dem komma tillbaka en annan dag"
      Ta vara på dig och din familj.
      Kram

      Radera
  5. Hej Lina!
    Det var en självklarhet för oss att erbjuda er att jag kunde komma hem till er för utvecklingssamtal. Allt vi kan göra som underlättar/hjälper dig gör vi så gärna. Det var så trevligt att träffas och prata om er gullunge.
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  6. Det verkar som om Albin och Milton har ganska roligt tillsammans, Albin frågar varje dag om han får vara med Milton. Jag och Mattias hoppas att pojkarna hittar varandra i sommar, när dom bor så näraä varandra.
    Kram Inger W

    SvaraRadera